Bertil
Olsson
Intervjuad
mars 2008 av
Torbjörn Johansson.
Född
1917. Växte upp på
Gråbergsv 26.
Blev
adopterad av Oskar
Olsson, född runt 1880. OO var möbelsnickare som jobbade hos
Antik-Olle på Bredgränd,
därefter hade han egen verkstad hemma i källaren. (Bertil har
kvar en byrå som
är tillverkad med inlägg av ett gullregns träd
från tomten.) Fadern hamnade senare
på ålderdomshem och inbrott skedde, varefter fastigheten
såldes. Bertil själv flyttade
ut omkring 1930 då hans adoptivpappa hade gift om sig efter att
första frun
dog. Han var då 13 år och kom inte överens med den nya
frun.
Från
13-16 bodde han på
landet (lantgård) i tre år, sedan tog han värvning och
började sedan på SJ, där
han stannade i 49 år. Under kriget hade han hand om tyska
intendenttågen, där
han minns att han inte fick ta kontakt med tyskarna medan han stod
vakt. Han
minns särskilt väl en tysk som skrek, ”Moskva kaputt”.
Bland
grannarna minns han en
man som hette Friberg på Gråbergsv 30. Han jobbade på
Almqvist och Wicksell och
gick till jobbet varje dag. Hade en son som hette Lage. Nedanför
Fribergs fanns
ett slags vilohem, Gråbergsv. ?. Familjen hette Larsson. På
höger sida bodde
Kupong-Pelle, som finns nämnd i en annan berättelse (Gustav
Eriksson, 1991).
Nedanför på Eriksbergsv. 30 bodde Ekström, som var
banarbetare. På Eriksbergsvägen
32 bodde familjen Steen. Därefter familjen Welander, där
mannen var konstnär
(dekoratör?) vid U-a Ekeby. Sedan familjen Malm, med en son som
jobbade på
Ekeby.
Bertil
gick i skolan i
Rickomberga i 8 år, i s k fortsättningsskola, fast
första eller 2:a klass gick
han i en annan skola (kom ej ihåg namnet) innan Rickomberga var
klar. Fröken
hette Norström, nästa lärare hette A-G Joelsson. Han var
samtidigt organist i
Helga Trefaldighetskyrkan. Bertil var tvungen att sjunga i kyrkan varje
söndag.
Han fick 35 öre och karameller för det, men han tyckte inte
särskilt mycket om
det.
Han
fick stränga order att
inte gå på banvallen på väg till skolan, men
gjorde det ändå. Passerade
Karlsrogård, där ägaren hette Einar Högberg.
Adoptivfadern
Oskar Olsson
hade en svåger som var murare och hette Hjalmar Lidén.
Lidén hjälpte honom
bygga huset på Gråbergsvägen.
Transport
till stan skedde
med buss vid bussgaraget. Bertil hade ingen cykel.
Det
fanns en affär vid Eriksbergsvägen
nära kyrkan, efter två gula hus. Hette Levi Eriksson
speceriaffär. Sedan blev
det en butik vid Gråbergsvägen, som ägdes av
Virsäll.
Bertils
familj handlade på
krita och betalade den sista i månaden, då Bertil
följde med och fick karamell.
Om det fanns något postkontor var det förmodligen inne i
stan.
Familjen
hade aldrig telefon.
Bertil
fick inga syskon i sin
adoptivfamilj. Han riktiga mamman bodde dock i Karlsro och där
fick han flera halvsyskon,
som alla är döda nu: Göte (möjligen helsyskon),
Ulla, Rune, Sune, Olle. Hans
riktiga pappa dog innan han föddes.
Han
och kamraterna lekte i
skogen bakom huset, ofta cowboys och indianer. Bertil spelade fotboll i
UIF,
var målvakt från 15 år, och sedan spelade han
även i IK Fyris och Vattholma.
Badet
skedde
i Hågaån. En
gång skulle han bada och klev på en sten fylld med
kräftor!
”Klappis”
badade han i också,
det låg bredvid Betelkapellet. På söndagen gick han
till Betelkapellet och
lyssnade när man spelade och sjöng.
Söndagsskola
gick han i på
Eriksbergsvägen.
Det
fanns en glasmästare
Gauffin mittemot affären. Han var plattfot.
Stenbergsvägen:
Björklund
hade taggtråd runt sin tomt, ville bygga dansbana men fick inte
tillstånd.
Ungefär
vid Norrbergsvägen
eller möjligen där plåthusen finns idag bodde
”Lallagumman” som sålde saltgurka
i hink. Sonen var boxare och hette Gunnar Johansson. Han boxade i
landslaget.
|