Bertil Olsson

Intervjuad mars 2008 av Torbjörn Johansson.

Född 1917. Växte upp på Gråbergsv 26.

Blev adopterad av Oskar Olsson, född runt 1880. OO var möbelsnickare som jobbade hos Antik-Olle på Bredgränd, därefter hade han egen verkstad hemma i källaren. (Bertil har kvar en byrå som är tillverkad med inlägg av ett gullregns träd från tomten.) Fadern hamnade senare på ålderdomshem och inbrott skedde, varefter fastigheten såldes. Bertil själv flyttade ut omkring 1930 då hans adoptivpappa hade gift om sig efter att första frun dog. Han var då 13 år och kom inte överens med den nya frun.

Från 13-16 bodde han på landet (lantgård) i tre år, sedan tog han värvning och började sedan på SJ, där han stannade i 49 år. Under kriget hade han hand om tyska intendenttågen, där han minns att han inte fick ta kontakt med tyskarna medan han stod vakt. Han minns särskilt väl en tysk som skrek, ”Moskva kaputt”.

Bland grannarna minns han en man som hette Friberg på Gråbergsv 30. Han jobbade på Almqvist och Wicksell och gick till jobbet varje dag. Hade en son som hette Lage. Nedanför Fribergs fanns ett slags vilohem, Gråbergsv. ?. Familjen hette Larsson. På höger sida bodde Kupong-Pelle, som finns nämnd i en annan berättelse (Gustav Eriksson, 1991). Nedanför på Eriksbergsv. 30 bodde Ekström, som var banarbetare. På Eriksbergsvägen 32 bodde familjen Steen. Därefter familjen Welander, där mannen var konstnär (dekoratör?) vid U-a Ekeby. Sedan familjen Malm, med en son som jobbade på Ekeby.

Bertil gick i skolan i Rickomberga i 8 år, i s k fortsättningsskola, fast första eller 2:a klass gick han i en annan skola (kom ej ihåg namnet) innan Rickomberga var klar. Fröken hette Norström, nästa lärare hette A-G Joelsson. Han var samtidigt organist i Helga Trefaldighetskyrkan. Bertil var tvungen att sjunga i kyrkan varje söndag. Han fick 35 öre och karameller för det, men han tyckte inte särskilt mycket om det.

Han fick stränga order att inte gå på banvallen på väg till skolan, men gjorde det ändå. Passerade Karlsrogård, där ägaren hette Einar Högberg.

Adoptivfadern Oskar Olsson hade en svåger som var murare och hette Hjalmar Lidén. Lidén hjälpte honom bygga huset på Gråbergsvägen.

Transport till stan skedde med buss vid bussgaraget. Bertil hade ingen cykel.

Det fanns en affär vid Eriksbergsvägen nära kyrkan, efter två gula hus. Hette Levi Eriksson speceriaffär. Sedan blev det en butik vid Gråbergsvägen, som ägdes av Virsäll.

Bertils familj handlade på krita och betalade den sista i månaden, då Bertil följde med och fick karamell. Om det fanns något postkontor var det förmodligen inne i stan.

Familjen hade aldrig telefon.

Bertil fick inga syskon i sin adoptivfamilj. Han riktiga mamman bodde dock i Karlsro och där fick han flera halvsyskon, som alla är döda nu: Göte (möjligen helsyskon), Ulla, Rune, Sune, Olle. Hans riktiga pappa dog innan han föddes.

Han och kamraterna lekte i skogen bakom huset, ofta cowboys och indianer. Bertil spelade fotboll i UIF, var målvakt från 15 år, och sedan spelade han även i IK Fyris och Vattholma.

Badet skedde i Hågaån. En gång skulle han bada och klev på en sten fylld med kräftor!

”Klappis” badade han i också, det låg bredvid Betelkapellet. På söndagen gick han till Betelkapellet och lyssnade när man spelade och sjöng.

Söndagsskola gick han i på Eriksbergsvägen.

Det fanns en glasmästare Gauffin mittemot affären. Han var plattfot.

Stenbergsvägen: Björklund hade taggtråd runt sin tomt, ville bygga dansbana men fick inte tillstånd.

Ungefär vid Norrbergsvägen eller möjligen där plåthusen finns idag bodde ”Lallagumman” som sålde saltgurka i hink. Sonen var boxare och hette Gunnar Johansson. Han boxade i landslaget.